Utan titel 2019, Uppsala Konstmuseum, från utställningen Stipendiater 2019.
Material: bomullsväv, flytande porslin.
Som många andra verksamma inom det keramiska fältet har jag länge intresserat mig för den keramiska historien; kultur- och industrihistoria, geologi och ekologi. I det här sammanhanget har jag ofta brottats med det klimat- och miljöavtryck mitt arbete lämnar efter sig vid tillverkning och bränning, och jag har letat, och letar, efter nya alternativa sätt att närma mig materialet på. Jag har länge strävat efter att återanvända enskilda keramiska byggstenar för att skapa nya verk på nya platser och ofta arbetat i serier där varje ny version av verket är platsspecifikt.
I ett försök att ytterligare frångå ”keramisk produktion”, började jag förra året att undersöka möjligheten att arbeta med temporära storskaliga installationer av bomullsväv i kombination med obränd lera. Stora tygsjok penslas med flytande porslinslera som sedan får torka och krackelera och användas till storskaliga rumsliga installationer. Här tar jag fortfarande spjärn mot materialet men frångår den energikrävande bränningsprocessen och kan återanvända själva råvaran igen och igen.
Mitt nuvarande konstnärliga arbete tar spjärn mot tematik som rör platser, historia, arkitektur, rum, ritualer, öppet/dolt och det undanhållna. Jag använder den temporära keramiska gestaltningen som en metod för att undersöka platsers identitet och fysiskt gestalta dess historia och de människor som rört sig på platsen och strävar efter att spegla tiden som gått, rörelser, aktiviteter och stämningar i olika rum. Installationernas efemära karaktär lyfter det förgängliga i den mänskliga närvaron på platserna.
